Om Fotboll och brandbomber - Gästblogg av Daniel Fritzon

I slutet av november förra året åkte jag på en studieresa till Palestina/Israel med Christian Peacemaker Teams. Vi var en grupp på tretton personer som besökte olika organisationer, städer och byar för att försöka förstå mer om vad det innebär att leva i Palestina och Israel idag.

När resan närmade sig sitt slut åkte vi till södra västbanken och en solig fredag eftermiddag kom vi till den lilla byn Susya. Där träffade vi Abed som berättade om byn och dess historia. I början av 1980-talet blev de bortkörda från delar av sitt land, land som de har papper på att de äger sedan den Ottomanska tiden, dvs före britterna tog över 1920, och bosättningen Susya grundades. Byborna bodde tidigare i grottor, men efter att ha fått sina grottor förstörda av bosättare och militär bor de numera i tält.

Byn ligger på en höjd och på höjderna runt omkring ligger bosättningar. Trots att byborna har mark med olivträd på vägen upp till höjden till en av de närmsta bosättningarna får de inte beträdda marken på andra sidan dalen mer än två dagar per år.

Till skillnad från bosättningarna är inte byn ansluten till el- och vattennät, utan man får sin el från solpaneler och ett litet vindkraftverk och vatten körs dit i tankbilar av en hjälporganisation. Under besöket i Susiya passade vi på att spela fotboll på byns grus- och stenplan. Palestinierna visade upp både snabbhet och fin teknik.

Jag har vuxit upp med att spela och titta på fotboll, och även om fotboll kan leda till uppdelningar och konflikter mellan människor som följer olika lag, ledde den här till gemenskap. Jag minns också byborna för deras gästfrihet när de bjöd på mat och husrum, och deras mod när fortsätter bekämpa ockupationen med icke-våld.

Tyvärr kan jag inte lämna Susiya där, eller om det är Susiya som inte lämnar mig där, för i helgen kom Susiya tillbaka till mig, och det genom ett attentat som inträffade för en vecka sedan, natten till tisdagen den 28 december. En av byborna, Hajja Sara, vaknar mitt i natten av att hennes hundar skäller. Hon går ut och ser att två kökstält i närheten av tältet där hon sover brinner. Hon ser också en bil starta och påbörja sin färd mot bosättningen Susya. Hennes son Ahmed vaknar också och hinner få ut gasbehållarna ur kökstälten innan de exploderar. Grannarna kommer och hjälper till med att släcka elden, och tur är det, för brandbilen från närmsta staden Yatta, stoppas av israeliska soldater och kommer inte fram förrän de lyckats släcka elden på egen hand. Här nedan är ett videoklipp från organisationen Operation Dove som arbetar i området tillsammans med Christian Peacemaker Teams:

Den israelisk-palestinska organisationen Village Group skriver här om detta attentat och några till. Här finns bilder från Operation Dove som skriver om attentatet här. Samuel Nichols som arbetar med Christian Peacemaker Teams skriver om det här.

UPPDATERING 10 januari 2010:

Det förändrar inte den utsatta situationen för Sara Hajji och hennes grannar i Susiya, men tack vare donationer har hon nu fått ett nytt kökstält och ny köksutrustning är på väg.